John Eklöf - från Världsmästare i Lydnad till IPO

John Eklöf har ställt upp i åtskilliga mästerskap och stora tävlingar med mycket goda framgångar. Med olika hundar har han ställt upp på fem världsmästerskap, tre europeiska mästerskap, sju nordiska mästerskap och åtta svenska mästerskap. Under åren har det blivit många guld, silver, brons och lagpriser. Han har också fått Bo Jonssons Lydnadsstipendium (2001).

Tack vare detta blir han väldigt ofta tillfrågad om att åka till Italien för att hjälpa italienarna med deras lydnad och två gånger om året (sedan 3-4 år tillbaka) tränar han det finska landslaget. Han har också besökt länder som Norge, Frankrike och Österrike för att hjälpa till med lydnaden och i sommar åker han till Tyskland.

Hans första hund fick han i början på 1990-talet. Det var en schäfer, Michalands Ottie, som han tränade lite spår, sök och lydnad med och de kom upp till elitklass i lydnad. 1995 kom Lizzroys Loy, hans första Border collie. Med honom blev det enbart lydnad och på deras första VM, -98 i Helsingfors, kom de på en andra plats! Loy var då väldigt ung och framgångarna fortsatte med fler världsmästerskap varav ytterligare en andraplats (2003) och en första placering på VM 2002! John och Loy blev tillsammans också svenska mästare (2001) och nordiska mästare (2002). 2002 fick de även priset som årets lydnadshund.

Lizzroys Qeisi var som omplaceringshund nästa hund in i familjen och efter några månaders träning lyckades de ta sig upp från klass 1 på torsdagen till elitklass på söndagen samma vecka - en tävling varje dag! Under inte mer än två veckors tid efter och totalt sex tävlingar hade de sitt lydnadschampionat. Under 2004 ställde de upp på SM och EM. När de kom in på tävlingsplanen i Italien där mästerskapet ägde rum blev det alldeles tyst på läktarna - alla var självklart intresserade om han skulle lyckas lika bra med nästa hund, och det gjorde han och de hamnade på en sjätteplats. Året därpå kom de på andra plats på EM. Under förra året deltog John och Qeisi i ungefär 20-25 tävlingar varav sex av dessa utfördes under sex dagar i rad med god prestation i varje moment samtliga dagar. Det krävs en mentalt stark hund och man får inte vara rädd för att det ska gå fel, man får lära sig av sina misstag, säger John.

Självklart har John också vallat med sina båda Border collies; Loy har godkänt vallprov och Qeisi har två gånger tävlat i öppen klass i vallning.

Idag har John en ny schäfer, Maråsens Qvidde, också han en omplaceringshund. Ännu har John inga större ambitioner med Qvidde eftersom Qeisi fortfarande ligger på toppträning, men självklart är IPO-träningen en viktig del i Qviddes liv, där han visar otrolig framfart.


Lena Eklöf


Jag är gift med Jonte sedan 1995 men vi träffades redan i skolan!
Mitt intresse har alltid varit djur, växte upp med schäfer, fiskar, undulat, katt och kanin!
Hästar har jag alltid älskat och lyckan var total när jag vid 12-13 års ålder fick en egen häst!!
Lucas var en korsning mellan fjording och något mer……!!!
Det var både roligt och jobbigt med egen häst. Skolarbetet skulle skötas och resvägen till hästen var lång. Hästen såldes så småningom och ridningen ligger på hyllan och dammar……

Det var ganska självklart att Jonte och jag skulle ha en hund och en schäfer skulle det vara! Det har alltid varit Jonte som har tränat och tävlat med hundarna, men jag har alltid varit med. Det är jag som sköter allt administrativt när det gäller vaccinationer och regler när hundarna ska med utomlands. Hålla i koppel på tävlingar och bara finnas. Vilken merit!!

Idag så har vi 3 st hundar hemma: Qeisi, Qvidde och Tt! Tt är min hund!! Jonte får inte göra något med honom för mig (bara rasta, plocka upp hundbajs och klippa klorna om inte jag orkar!)
Tt är en jätterolig hund och man lär sig mycket med honom! Mina framtidsplaner med Tt vet jag inte än, hur det blir med tävlandet får vi se framöver… ( jag är en väldigt dålig förlorare)
Tt och jag gillar att spåra tillsammans, så det gör vi väldigt ofta, man måste även träna lydnad och där hjälper Jonte mig.Har även vallat lite får med Tt och det går sådär, alltså Tt kan, men inte jag! Jag tycker det är otäckt när fåren springer emot mig och jag undrar om dom kommer att hinna stanna!! Men jag får nog träna lite på det så blir det nog bra, för ett lokalprov med Tt måste man göra.

När jag inte håller på med Tt så jobbar jag, tar hand om familjen (vi har också 2 barn på 14 och 18 år) och träffar lite kompisar.

Kram Lena